Allting lider mot sitt slut
Hejsan mina vänner!
Ja rubiken låter ju ganska deppig men nu är ju sanningen att så är det med allting sorgligt nog. Men just nu syftar jag på att min tid här i Älvsbyn, i kyrkans grundkurs är på väg mot sitt slut. Ingemera måndagsfika inge Disney/Anime filmer med Ida och Take :( Jag kommer inte att sova i ett litet student rum i Sjulnäs som är så lyhört att man nästan hör varandra bajsa nej skojade bara men lyhört är det :)
Det kommer bli skönt att komma hem igen till min "verkliga" vardag med Benjamin och fulhunden. Å alla nära i Svanstein. Att skaffa en gammal/Ny vardagsrutin i Svanstein ska bli både jobbigt och kul. Jag saknar att vara i Svanstein samtidigt som jag kände och kommer säkert känna mig ensam där. Så saknar jag skogen. Att sakna sin familj men inte rastlösheten.
Jag hoppas att jag kan ta tag i saken och starta något för att fylla ut ens och kanske andras vardag. Ja det som skrämmer mig mest är just ensamheten alltså att ha något att göra under dagar och kvällar. Hmm om det finns tjejer och killar som vill hitta på något så hoppas jag att de kommer fram med sina ideér! Jag saknar innebandyn men känner mig skeptisk på att vi kan skrapa ihop folk till den men men usch vad jag låter negativ nu då!
Men som sagt saknar jag ju människorna. Naturen och djuren.
Jag känner mig peppad med saker i mig att göra men inte hur jag ska få utlopp på det och på rätt sätt. Jag vill en massa men sedan måste man ju ta tag i saker och göra det (alternativt VÅGA) Som vi pratade idag på lektionen vara osvensk!( som för oss kan vara possitivt) Haha inget annat land skulle nog säga så...
Det har varit lärorikt och "växande" att bo själv och bara vara Sandra Annie Maria Lehto. Ta reda på lite djupare vem hon/jag är. Ojdå vad mycket jag skriver och jag känner att jag skulle kunna skriva mycket mer men det får nog bli en annan gång ;) Mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu helt enket( men samtidigt känns det ganska tomt)..
Ha det bäst och så vidare!!!!
Puss och kram SANDRA
